Räven jagar efter sork

Räven jagar gärna efter sorkar ute på åkrar och ängar. Den är rätt kul att iaktta när den lyssnar efter sorkens rörelser under jorden och laddar upp inför sina mäster hopp för att fånga sorken. Detta är en annan räv än den förra som jag fotade häromdagen. Vidare så är det samma lika nu, lite för långt avstånd för min kamera så bilderna blir lite suddiga, men budskapet går ändå fram.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Huset mitt i soluppgången

Ett litet hus gömmer sig mitt i soluppgången. Solen är så stark på morgonen så det går knappt att titta, men ett litet hus gömmer sig i mitten av bilden om du tittar noga.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Räv

Räven som bara smiter undan. Så många gånger som jag har sett den, men den vill aldrig vara med på bild. Men häromdagen så lyckades jag att fånga den på bild. Avståndet är lite för långt för min kamera, därav lite dålig kvalité på bilderna. Men det känns fint att se att den inte har rävskabb.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Råbock

Råbock / rådjur

En ung råbock med växande horn en tidig marsmorgon. Kanske klarar han sig några år till från jägare, som vill ha större horn att hänga upp på väggen. Men det gäller att hålla sig borta från varg och björn också.

Klicka gärna på bilden för att göra den större.

Gråspett, Picus canus

Gråspetten är ofta här men den vill inte fotas. Nu fick jag dock chansen till att fota halva fågeln och det är bättre än inget alls. Lika så Gröngölingen flyger runt här och den vill inte heller fotas. Jag hör dem ofta på håll, men vad hjälper det. Jag bara inväntar rätt tillfälle för att få till några efterlängtade foton på dem båda.
Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Latinskt namn:
Picus canus –  Släktnamnet Picus var ett latinskt ord för hackspett. Artnamnet canus betyder grå.
Typiska kännetecken:
Ca 30 cm. Vingspann ca 40 cm. Grå nacke och huvud, mossgröna vingar och grå undersida. Hanen röd fläck i pannan.
Förväxlingsrisk:
Gröngöling. Större. Mer rött på huvudet och mer svart runt ögat.
Finnes:
Mellansverige och södra- och mellersta Norrland.
Äter:
Helst myror men även insekter.
Läte:
Serie av 6-9 fallande klagande toner. 1 1/2 sek långa trumvirvlar.
Häckar:
Gråspetten häckar i trädhålor, gärna i äldre, ej friska lövträd som exempelvis asp. Den lägger en kull om året med vanligtvis 7 till 9 ägg. Båda föräldrarna tar hand om ungarna, som är flygfärdiga efter ca 25 dygn.
Den har nya revir och gör nya bon varje år. Ser man gråspett på samma ställe mer än ett år i rad är det sannolikt en annan individ. Helst skall det finnas rikligt med insektsrika murkna lövträd i öppen äldre lövskog med barrinslag. Det är en utpräglad skogsfågel som är skygg men som under höst och vinter söker sig till fågelborden där den äter talg och talgbollar.
Gråspett är Ångermanlands landskapsfågel.

Rosenblad fångade i is

Vackra rosenblad i is från min rödvita ros, som fastnade i höstvattnet, som nu sakta tinar fram då solens strålar värmer upp isen på dagen och takdroppet levererar med sitt splash.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Äggleverans

Nu är vi inne i februari månad och det är ljusare tider på gång, så även för hönsen. Solen har sakta börjat att visa upp sig för oss och sakta börjat att värma oss med sina solskensstrålar. Hönorna har ruggat och surat under den långa kalla och mörka hösten, men nu börjar dom sakta att vakna till liv igen och dom har börjat att leverera ägg, vilket är otroligt tacksamt och gott.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Gyudon

Förutom att fotografera naturen så älskar jag att laga mat. Här bjuder jag dig på Gyudon, kött i risskål med lök. Om du vill ta del av mina recept som jag lagar, så finner du dom på matmamma70 facebook https://www.facebook.com/groups/matmamma70

Stjärtmes / Aegithalos caudatus

Stjärtmesens utseende är lika gulligt som ett litet gosedjur enligt mig. Små burriga figurer med nyfikna ögon. Det är inte ofta stjärtmesen besöker mig, men när den väl gör det, retar den mig. Jag hör deras läten i skyn tserr tserr, jag bara wow äntligen och springer in i huset och hämtar min kamera…när jag kommer tillbaka ut igen, ja då finns det inte en enda mes inom en mils radie.
Men häromkvällen kunde dom inte motstå fågelmaten som jag serverade och flocken stannade till en liten stund. Dock var det sent på eftermiddagen och ljuset var dåligt. Bilderna är inte bra, men jag är ändå så glad att några stjärtmesar fastnade på bild. Här får lyckan av av fota mesarna betyda mer än kvalitén på bilderna. Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Stjärtmes är en tätting och den enda europeiska representanten för familjen stjärtmesar. Den är mycket liten med en stjärt som utgör mer än halva kroppslängden. Stjärtmesen hittas i löv- och blandskog där den ofta ses röra sig kvickt i små familjegrupper.

Stjärtmesar har visat sig hitta ett framgångsrikt sätt att ta hand om sina ungar. Genom att föräldrarna turas om att mata ungarna får dessa mer mat och bättre skydd från rovdjur. Enligt en ny studie ska detta vara första gången som den här strategin bevisats gynna familjegruppen. Stjärtmesar är kända för att dra runt i familjegrupper. Plötsligt hör man deras karaktäristiska skorrande läte ”tserr tserr” och så är ett helt nyfiket gäng i närheten.

Nu har forskare vid University of Sheffield kommit fram till att stjärtmesarnas sätt att dela på föräldrauppgifterna är en framgångsrik metod. Båda föräldrarna försöker återvända med mat till boet ungefär samtidigt. På så sätt syns vuxna fåglar mer sällan vid boet än om båda två hade kommit vid slumpmässiga tidpunkter. Det innebär att vissa rovdjur får svårare att hitta ungarna eftersom föräldrarna ofta råkar avslöja var de har sina ungar. Dessutom kan föräldrarna turas om att hålla vakt åt varandra under matningen.

Större Hackspett hona

Jag skulle kunna säga att Hacke paret är våra hustomtar. Här är det honan som syns på bild, hon saknar den röda fläcken i nacken som hanen har. Hon finns alltid på plats och är alltid redo för ett mål mat. Hon käkar kottfrön dagarna lång och hon vänder smidigt på sina kottar för att ta för sig av kottens alla frön. Hon käkar bröd och frön som jag jag bjuder på och när jag vill fota henne, då flyttar hon sig gärna runt stolpen eller trädets stam och gömmer sig, bara för att retas när jag vill fota henne.