Stjärtmesens utseende är lika gulligt som ett litet gosedjur enligt mig. Små burriga figurer med nyfikna ögon. Det är inte ofta stjärtmesen besöker mig, men när den väl gör det, retar den mig. Jag hör deras läten i skyn tserr tserr, jag bara wow äntligen och springer in i huset och hämtar min kamera…när jag kommer tillbaka ut igen, ja då finns det inte en enda mes inom en mils radie.
Men häromkvällen kunde dom inte motstå fågelmaten som jag serverade och flocken stannade till en liten stund. Dock var det sent på eftermiddagen och ljuset var dåligt. Bilderna är inte bra, men jag är ändå så glad att några stjärtmesar fastnade på bild. Här får lyckan av av fota mesarna betyda mer än kvalitén på bilderna. Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Stjärtmes är en tätting och den enda europeiska representanten för familjen stjärtmesar. Den är mycket liten med en stjärt som utgör mer än halva kroppslängden. Stjärtmesen hittas i löv- och blandskog där den ofta ses röra sig kvickt i små familjegrupper.

Stjärtmesar har visat sig hitta ett framgångsrikt sätt att ta hand om sina ungar. Genom att föräldrarna turas om att mata ungarna får dessa mer mat och bättre skydd från rovdjur. Enligt en ny studie ska detta vara första gången som den här strategin bevisats gynna familjegruppen. Stjärtmesar är kända för att dra runt i familjegrupper. Plötsligt hör man deras karaktäristiska skorrande läte ”tserr tserr” och så är ett helt nyfiket gäng i närheten.

Nu har forskare vid University of Sheffield kommit fram till att stjärtmesarnas sätt att dela på föräldrauppgifterna är en framgångsrik metod. Båda föräldrarna försöker återvända med mat till boet ungefär samtidigt. På så sätt syns vuxna fåglar mer sällan vid boet än om båda två hade kommit vid slumpmässiga tidpunkter. Det innebär att vissa rovdjur får svårare att hitta ungarna eftersom föräldrarna ofta råkar avslöja var de har sina ungar. Dessutom kan föräldrarna turas om att hålla vakt åt varandra under matningen.