Gräsanden är en mycket vanligt förekommande vattenfågel. Men om du börjar med att granska den på nära håll, så kan du ser hur vacker den egentligen är. Hanens huvud skimrar i grönt och blått i solens sken.

Visst är den ändå lite rolig och gullig när den letar föda under vattenytan. Man ser endast baken som sticker upp ur vattenytan och guppar upp och ned, likt ett flöte som följer vågornas rörelser, när du metar.

Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Latinskt namn:
Anas platyrhynchos – vilket betyder, brednäbbad and.

Typiska kännetecken:
50-65 cm. Den största och kraftigaste bland simänderna. Hanen är från okt.-maj mycket typisk med glänsande grönt huvud, brunt bröst, grå kropp och svart gump. Stjärten är vit, men två av de mellersta stjärtpenneparen är svarta och något upprullade. Honan har mer brunaktig dräkt, men gemensamt för båda könen är en blå vingspegel kantad av smal vit bård.

Förväxlingsrisk:
Snatterand: Buken är vit och på vingarna syns svarta, vita och bruna teckningar. Näbben hos hannen i praktdräkt grå, medan den hos honan är mörk med ljust orangefärgada sidor. Hannen i praktdräkt har även svart vid stjärtroten, både på ovansidan och undersidan.

Finnes:
I alla typer av vatten, från små nästan igenvuxna dammar till stora sjöar och skärgård. Trivs bäst i vatten med stora vassar och rikligt med fräken. Arten finns i hela landet, dock vanligast i de södra och mellersta delarna.

Äter:
Främst vattenväxter, men även säd, insekter och kräftdjur.

Läte:
Hanen, gräsanddraken, har ett hest, lågmält läte. Honan är mer högljudd och låter oftare höra ett snattrande läte och kraftiga kväkanden.

Häckar:
Mycket mångsidig vad gäller val av boplats och kan häcka på tak, i gamla kråkbon, i uppsatta bokorgar eller i en tuva på en mindre ö. Boet iordningställs av honan.

Mycket lite är känt om om gräsandens populationsutveckling under de senaste 100 åren. Det är dock rimligt att anta att arten varit betydligt vanligare i jordbruksområdena och längs kusterna fram till dess att dikning och torrläggning ödelade mycket stora arealer med lämpliga häckningsbiotoper under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Idag är arten vår vanligaste simand och den finns t.o.m. i direkt anslutning till fjällområden. Det uppskattade antalet gräsänder uppgår till 100.000 – 150.000 par, där många övervintrar i landet, medan andra under samma period flyttar till Mellan- och Västeuropa.

En så iögonfallande fågel som gräsanden har naturligtvis fått många namn. An eller ån är mycket vanliga benämningar och i Närke kallas den gråsån. I Skåne kallar man den för drake, en förkortning av hanens andrake.

källa: fageln.se

Vår vid tjärnen / Spring at the forest lake

Vår vid tjärnen / Spring at the forest lake

Vår vid tjärnen. Vid tjärnens skuggiga sida ligger isen envist kvar, även om solen smälter den mer och mer för varje dag. Många olika fåglar som kricka, knipa, trana och gräsand visade upp sig när jag skulle fotografera, men de stannade retfullt kvar på andra sidan av tjärnen. Just i det ögonblicket önskade jag att jag kunde zooma ännu mera med kameran och ändå behålla skärpan. Men jag är nöjd som fick ta del av den vackra naturen och alla fåglarna. På sista bilden trumpetar tranorna exakt samtidigt hela tiden. Deras rop ekade över tjärnen och spred sig vidare ut över träden i skogen. Det är förvånade vilken stark röst dom har, jag tror inte att min vackra stämma skulle höras lika bra 🙂 Bilderna här är tagna innan det sista snövädret kom, så jag undrar hur det ser ut där uppe i skogen nu. Det blev många bilder, men det är för att det är svårt att välja bort bilder. Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Spring at the forest lake. At the shaded side of the lake lies the ice stubbornly left, even though the sun melts it more and more for every day. Many different birds as common teal, common goldeneye, common crane and mallard showed up their self when I was going to photograph, but they stayed teasing on the other side of the lake. Just in that moment, I wished I could zoom even more with the camera and still maintain the sharpness. But I am pleased to meet the beautiful nature and all the birds. On the last picture, the cranes trumpet exactly at the same time. Their cry echoes over the lake and spread out beyond the trees in the woods. It is amazed what strong voice they have, I do not think my beautiful voice will be heard as well 🙂 The pictures here are taken before the last snowy weather, so I wonder how it looks up there in the woods right now. Please click on the pictures to make them bigger.